Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt detta betyder arbete, särskilt under det sista
året, då jag egentligen lärde mig skriftställarens yrke.
Och medan jag knappast sov, utan ansträngde min
hjärna till det yttersta, tog jag aldrig ett glas eller
kände behov av det. Alkoholen existerade helt
enkelt inte för mig. Ibland kände jag mig rent av
virrig i huvudet, men aldrig hade jag en tanke på
alkohol som ett slags läkemedel. Herre gud! Checkerna
från mina tidskrifter voro den enda medicin jag
behövde. En check från en redaktör med
morgonposten var för mig en bättre stimulans än ett halvt dussin
cocktails, ja, om den var på något betydligare belopp
ersatte den mer än väl ett helt rus.
Förresten visste jag den tiden inte alls vad en
cocktail var. Jag kommer ihåg, att när min första bok
kom ut blev jag av några vänner från Alaska en kväll
bjuden på en liten fest på en klubb i San Francisco.
Vi sutto i de härligaste skinnstolar och olika drycker
beställdes. Aldrig hade jag drömt om någonting
liknande, om »grogg» och olika märken av »Skotsk».
Jag visste inte vad slags sprit det var i en grogg och
inte heller att »Skotsk» var detsamma som whisky.
Jag kände endast till vad de fattige brukade dricka
uppe i gränstrakterna i Alaska och i hamnstäderna —
billigt öl och ännu billigare whisky, och den kallades
helt rätt och slätt whisky och ingenting annat. Jag
var alldeles bortkommen när jag skulle välja, och
kyparen höll nästan på att få slag när jag beställde ett
glas rödvin efter middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
