- Project Runeberg -  John Finkelman /
179

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och när samkvämet var slut, stod jag fortfarande
på mina båda fötter; jag gick utan att ragla, vilket var
mer än som kunde sägas om flera av mina värdar.
Jag kommer ihåg hur en av dem i ett gathörn grät
förtrytelsens tårar över att jag var så nykter. Föga
anade han det järngrepp varmed jag av gammal vana
höll fast medvetandet i min böljande hjärna,
kontrollerade mina muskler och kväljningar, gjorde min
röst obruten och lugn och mina tankar följdriktiga.
Och jag nästan skrattade för mig själv, var stolt över
att de inte lyckats »fylla» mig. Tänk, jag var stolt!
Så märkvärdigt är verkligen människan skapad.

Men nästa morgon kunde jag inte skriva mina
tusen ord. Jag var sjuk, förgiftad och hela dagen vid
dåligt humör. På kvällen måste jag tala offentligt.
Jag gjorde det visserligen, men jag är viss om att
jag talade lika uselt som jag kände mig själv dålig.
Flera av mina värdar från föregående afton sutto på
de första bänkarna för att iakttaga om det syntes
någonting på mig. Jag vet inte om det gjorde det, men
jag såg nog hur det var fatt med dem och fick ett
slags tröst av att de voro minst lika sjuka som jag
själv.

Aldrig mera, svor jag. Och jag har hållit min ed,
vad sådana där »ölaftnar» angår. Det var för övrigt
min sista verkliga orgie. Jag har nog druckit många
gånger sedan, men med mera förstånd, mera
beräkning, och aldrig har jag vidare brytt mig om något
slags uthållighetstävlan. Det är på detta sätt en
drinkare blir vad man kallar måttlig.

För att visa, hur under denna tid glaset för mig
endast betydde sällskaplighet och kamratskap, kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free