Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Ännu var jag inte färdig att ta John Finkelman
under armen. Ju äldre jag blev, ju större framgång
jag hade och ju mera pengar jag förtjänade, desto mera
kom jag i lydnadsförhållande till min nya världs bud,
desto oftare och älskvärdare dök John Finkelman
upp för mig. Men jag formerade ändå inte närmare
bekantskap med honom än att vi nickade åt varandra.
Jag drack för sällskaps skull, och när jag var ensam
smakade jag aldrig en droppe. Ibland kunde jag nog
bli betydligt upplivad, men det ansåg jag vara ett
ganska billigt pris för all sällskaplig älskvärdhet som
kom mig till del.
Vid denna tid greps jag av djup melankoli, men så
omogen var jag ännu för John Finkelman, att jag
trots detta inte grep efter hans hand till stöd. Jag
hade både inre och yttre bekymmer, som inte alls höra
till denna berättelse. Och jag genomlevde en period
av djup psykisk depression.
Min erfarenhet hörde just inte till den vanliga. Jag
hade läst för mycken positiv vetenskap och levat mitt
liv allt för positivt. I min ungdomliga iver hade jag
begått det gamla misstaget att jaga efter sanningen
alldeles för hänsynslöst. Jag hade slitit av henne
slöjan och jag kunde inte uthärda hennes åsyn. Kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0182.html
