Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrytsamma, tvärsäkra påståenden. Det är straffet
för att man läser för mycket eller för att man själv är
en dumbom. I mitt fall spelar det ingen roll vad som
var felet med mig. Felet i och för sig var emellertid
ett faktum.
Jag hade stigit för högt bland stjärnorna eller
kanske jag sovit för hårdt. Men jag var inte på minsta
sätt hysterisk eller överretad. Min puls var normal,
mitt hjärta var utmärkt, mina lungor satte läkarne i
extas. Jag skrev tusen ord om dagen. Jag skötte
med den yttersta punktlighet mina affärer, jag sov
om natten som ett godt barn. Men . . .
Så snart jag kom i sällskap med andra, blev jag
melankolisk och formligen grät andligt. J ag kunde
aldrig skratta med, då andra skrattade åt yttranden
av människor som jag ansåg vara kompletta åsnor.
Inte heller kunde jag som förr göra narr av kvinnornas
dumma, ytliga prat, dessa kvinnor som under sin
behagfulla dumhet voro lika råa, hänsynslösa och
mor diska i fullföljandet av sin biologiska uppgift som
aphonorna voro, innan de lade bort sina pälsar och
ersatte dem med skinn av andra djur.
Jag var inte pessimist, det kan jag svära på. Jag
var endast uttråkad. Jag hade sett samma
föreställning för ofta och för ofta lyssnat till samma visor
och samma skämt. Jag kände så väl till kuggarna i
maskineriet bakom scenen att intet poserande framme
vid rampen, intet skratt och ingen sång kunde dränka
knakandet av hjulen där bakom.
Det är inte rådligt att gå bakom kulisserna och se
hur tenoren med änglastämman slår. sin hustru. Nå,
jag hade varit bakom, och nu fick jag sota för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
