- Project Runeberg -  John Finkelman /
190

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Toddy hade fått sitt öknamn på grund av sin
diaboliska skicklighet att blanda till toddar. Alltså tog
jag med mig ett par gallons whisky och köpte sedan
åtskilliga till, ty Cloudesley och jag togo för vana att
dricka ett särskilt slags varm toddy i stora glas som
verkligen smakade alldeles utmärkt och livade upp
högst betydligt.

Jag tyckte om dessa toddar, och jag började längta
efter dem. Vi drucko dem regelbundet, en före
frukosten, en före middagen, en före supén och så en
innan vi gingo och lade oss. Vi blevo aldrig rusiga,
men så mycket kan jag säga att fyra gånger om dagen
voro vi mycket glada. Och när Toddy mitt under
kryssningen måste fara tillbaka till San Francisco i
affärer, lagade Cloudesley och jag att koreapojken
först fick lära sig att blanda till toddarna efter alla
konstens regler.

Men det var endast ombord. När jag väl var
hemma igen, tog jag aldrig någon »väckare» före frukosten,
inte heller någon »nattmössa», när jag gick till*sängs.
Och jag har inte druckit varma toddar sedan dess,
och det är nu många år sedan. Men huvudsaken är
att jag tyckte om de där toddarna. Den glada
sinnesstämning de framkallade var rent av underbar. På
sitt försåtliga sätt voro de vältaliga proselytmakare
åt John Finkelman. De voro ett slags förkänning
av det där något, som en gång skulle växa till ett
dagligt och farligt begär. Och det visste jag inte, kunde
inte ens drömma därom, jag som levat tillsammans
med John Finkelman i så många år och alltid
skrattat åt hans fruktlösa försök att besegra mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free