- Project Runeberg -  John Finkelman /
197

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt finurliga resonemang. »Om du försöker övertala
den där mannen att ta ett glas till, kanske han blir
drucken. Han tål inte mer än ett glas. Men det
gör du. Varför skall du behöva rätta dig efter
honom? Han har nog av ett enda glas för att bli i
humör, du behöver flera. Det är din fulla rättighet att
också ta dem.»

När jag skriver ned detta, ber jag mina läsare
komma ihåg att jag varken är en idiot eller en stackare.
Efter världens sätt att döma är jag tvärtom en man
som lyckats i livet, och det på ett sätt som krävt både
hjärna och viljekraft långt över det vanliga måttet.
Min kropp är stark. Den har strävat igenom vad
som kommit svagare naturer att dö som flugor. Och
ändå hände vad jag här berättar min kropp och mig
själv. Det är ett faktum. Min dryckenskap är ett
faktum, den är någonting som verkligen ägt rum,
inte någon teori eller spekulation, och enligt mitt sätt
att se saken bekräftar den endast ytterligare John
Finkelmans makt, ett barbari som vi fortfarande låta
existera, en livsfarlig situation som dröjt sig kvar från
gamla galna och brutala dagar och som tar sin dryga
tuE av ungdom, styrka, intelligens och mycket annat
av det bästa som växer upp bland oss.

Efter en lång stunds tumlande i simbassängen, varpå
sedan följde en härlig ridt över bergen eller upp och
ned för Måndalen, kände jag mig så glad och upplivad
att jag ville bli ännu mera glad och upplivad. Jag
visste sattet. En cocktail före supén dugde inte, nej,
två eller tre måste det vara. Jag tog dem också.
Varför inte? Dét ingick i mina dagliga vanor.

Jag började också att alltid finna på ursäkter för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free