- Project Runeberg -  John Finkelman /
198

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

extra cocktails. Antingen var det trevligt främmande,
förargelse över min byggmästare eller en tjuvaktig
murare, att min favorithäst måste skjutas efter att
ha brutit sig över en gärdesgård eller goda nyheter
med morgonpesten från piina redaktörer och
förläggare. Det gjorde detsamma vad det var, så snart
begäret vaknat hos mig. Saken var den att nu ville
jag ha alkohol. Äntligen hade det kommit därhän
efter mer än tjugu år. Och själva min styrka
utgjorde min svaghet. Jag behövde två, tre eller fyra
glas för att erfara samma resultat som ett enda glas
Utövar på en vanlig människa.

Jag hade emellertid ännu så länge för princip att
aldrig ta ett glas förrän jag på förmiddagen skrivit
mitt dagliga pensum av tusen ord. Men sedan —
arbetet var som om det icke funnits till för mig, jag
ägnade det icke en flyktig tanke ens, förrän nästa
morgon då jag sätt vid mitt skrivbord och påbörjade mina
nästa tusen ord. Det var för övrigt ett
sinnestillstånd som jag knappast kunnat önska bättre. Tack
vare alkoholen nötte jag inte ut min energi. John
Finkelman var nog inte så svart som man ville måla
ut honom. Han kunde göra en många goda tjänster,
och detta var en av dem.

Och det arbete jag presterade var sundt, utan en
skymt av pessimism. Jag hade lärt mig vägen till
livet genom min låijga sjukdom. Jag visste att
illusionerna hade rätt, och jag prisade illusionerna.

Låt mig nu upprepa den fråga jag själv gjort mig
tiotusen gånger: varför drack jag? Behövde jag
verkligen det? Jag var lycklig. Var det därför att jag
var för lycklig? Jag var stark. Var det därför att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free