- Project Runeberg -  John Finkelman /
207

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ket under denna tid, men här vill jag genast förebygga
ett missförstånd. Drickandet var icke sjukdomens
orsak. Jag var stark som en tjur och flera månader
kämpade jag emot solsjukan, som sargade huden och
mina ömtåliga bindvävnader. Hela vägen genom Nya
Hebriderna och Salomonsöarna arbetade jag för fem,
fastän jag ständigt led av malaria och andra åkommor,
som t. ex. spetälska.

Att navigera ett fartyg genom rev och trånga
passager, utefter kuster där inga fyrar finnas, såsom i
korallhavet, kräver bara det sin man. Jag var den ende
navigatörn ombord, jag hade ingen som kunde hjälpa
mig att arbeta ut mina observationer, ingen som jag
kunde rådgöra med i mörkret bland rev och grund som
icke funnos på något kort. Jag hade ensam att göra
alla vakter; jag var både styrman och kapten.
Tju-gufyra timmar i dygnet stod jag till rors och stal mig
till en liten tupplur då och då, när det så kunde foga
sig. Dessutom var jag också läkare ombord. Och
det var inte något lätt göra på Snark denna tid. Alla
ombord ledo av malaria, den tropiska malarian, som
kan bli döden på tre månader. Alla ledo av variga
sår och den vansinniga klådan av ngaringari. En
japansk kock blev vansinnig av sina alltför många
sjukdomar. En av mina polynesiska gastar låg för
döden i gastrisk feber. Jag hade minsann göra, så
att jag visste jag levde, jag gav in medicin, drog ut
tänder och hjälpte mina patienter igenom sådana
småsaker som likförgiftning.

Men dessutom var jag också författare. Jag skrev
trots allt mina tusen ord varenda dag, utom när
febern tog mig allt för starkt eller sjön gick så att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free