- Project Runeberg -  John Finkelman /
214

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sprit förrän jag slutat mitt arbete. Men nu reste sig
ett nytt djävulskt hinder. Arbetet vägrade helt
enkelt att låta sig utföras, utan att jag drack. , Jag
måste ha whisky för att kunna skriva. Nu började
jag kämpa. Jag hade till sist fått begäret, och det
behärskade mig. Jag kunde sitta vid mitt skrivbord
och fumla med penna och papper, men orden vägrade
att komma. Min hjärna kunde inte tänka de riktiga
tankarna, emedan den hela tiden var besatt av den
enda tanken att på andra sidan i rummet i sitt skåp
stod John Finkelman. När jag då i förtvivlan gick
och tog mitt glas, lossnade genast fjättrarna och den
frigjorda hjärnan gav villigt från sig de tusen
orden.

I mitt hus i Oakland beslöt jag att inte ta hem
någon sprit, sedan jag druckit ur vad som fanns där.
Det tjänade ingenting till, ty det fanns ändå en hel
låda öl. Förgäves försökte jag skriva. Öl är en
mycket dålig ersättning för sprit och dessutom tyckte jag
inte om öl. Men ändå kunde jag inte tänka på annat
än det där ölet, och icke förrän jag druckit ett par
flaskor kunde jag börja skriva och under den tid jag
sedan skrev blev det en hel mängd flaskor. Det
värsta var att ölet gav mig en förfärlig halsbränna, men
trots detta drack jag dock ur hela lådan.

Men nu var det slut. Jag köpte inte någonting
mera, och genom verkligen hjältemodiga
ansträngningar lyckades jag ändå skriva mitt dagliga pensum
utan någon sporre av John Finkelman. Men hela
tiden kände jag det krävande behovet efter alkohol,
och så snart jag slängt pennan, skyndade jag genast
ut i staden för att ta mitt första glas. Du milde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free