- Project Runeberg -  John Finkelman /
219

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettuifemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sinnesbedövad. Han vill leva till vad pris som
helst. Ivivets spel är någonting godt, det må nu aldrig
så mycket vara en ständig plåga och till sist bli den
förlorande parten. Detta är det slags sanning som
gäller, icke för universum, men. för de levande
varelserna där, om de vilja härda ut en kort tid, innan
de gå bort. Denna sanning, den må nu vara hur
missledande som helst, är den sunda och normala
sanningen, den förståndiga sanningen, som livet måste
tro på för att leva.

Människan allena har bland alla djur fått förnuftets
fruktansvärda gåva. Människan kan med sin hjärna
tränga igenom tingens berusande sken och betrakta
ett universum, bepansrat med likgiltighet mot henne
och hennes drömmar. Hon kan göra detta, men det
är inte bra för henne att göra det. För att leva och
leva i ordets fullaste bemärkelse, är det godt att vara
livsförblindad och sinnesförlamad. Det som är godt
är sant. Och detta är det slags sanning, som
människan, trots dess mindervärdighet, måste känna och
låta sina handlingar ledas av under den orubbade
förvissningen, att det är den absoluta sanningen och
att icke något annat slags sanning kan råda i
universum. Det är väl om människan kan till nominellt
värde godtaga andens bedrägerier och köttets försåt
och genom känslans dimmor jaga efter passionens
lockelser och lögner. Det är väl, om hon kan låta bli
att se vare sig skuggor eller alltings intighet och icke
förskräckas för lustama.

Och det människan gör. Otaliga äro de som ha
sett en glimt av detta andra och sannare slag av
sanning och studsat tillbaka för den. Otaliga människor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free