Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettuifemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha gått igenom den långa sjukdomen och levat för att
berätta om den och med flit glömma den till sitt livs
slut. De levde. De förstodo livet, ty livet är vad de
voro. De gjorde rätt.
Och nu kommer John Finkelman med sin
förbannelse, som han låter gå ut över människan med
fantasi, människan som är fylld av liv och begär att leva.
John Finkelman sänder sin Vita Logik, den silvervite
budbäraren med sanningen bortom sanningen, livets
antites, grym och blek som rymden mellan stjärnorna,
stelnad och frusen som den absoluta nollpunkten,
glänsande av den ovedersägliga logikens och den
oförglömliga verklighetens frost. John Finkelman vill
icke låta drömmaren drömma, levaren leva. Han
ödelägger födsel och död, tunnar ut till dimma
tillvarons paradox, till dess hans offer ropar högt: »Vårt
liv är ett bedrägeri, vår död är en svart avgrund.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
