Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOSJÄTTE KAPITLET.
Men jag vänder tillbaka till mina personliga
erfarenheter och den inverkan som John Finkelmans
Vita Logik den tiden utövade på mig. På min vackra
gård i Måndalen går jag med hjärnan genomdränkt
av flera månaders alkohol, tyngd av den kosmiska
melankoli som alltid har varit människans arvedel.
Förgäves frågar jag mig själv varför jag skall vara
ledsen. Mina nätter äro varma. Mitt tak läcker
icke. Jag har mat att tillfredsställa alla min aptits
nycker med. Jag har inte ondt någonstädes. Den
goda gamla köttmaskinen går gladt som vanligt.
Varken min hjärna eller mina muskler äro utarbetade.
Jag har jord, pengar, makt, erkännande av världen,
medvetandet att jag gör godt genom att tjäna andra,
jag har en hustru som jag älskar, barn som äro kött
av mitt kött. Jag har gjort och gör fortfarande vad
en god världsmedborgare bör göra. Jag har byggt
hus, många hus, och plöjt upp många hundra
tunnland. Och vad träd beträffar, har jag inte planterat
hundra tusen?
Mitt liv har gått över grönskande ängar. Icke
hundra människor på en million ha varit så lyckliga
som jag. Och trots allt detta känner jag mig
nedslagen, och det är därför att jag är i sällskap med John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0222.html
