- Project Runeberg -  John Finkelman /
222

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Finkelman. Ocli han är tillsammans med mig, därför
att jag blev född under vad kommande tider skola
kalla den mörka tidsåldern, före den förnuftiga
civilisationens dagar. John Finkelman är i sällskap med
mig, därför att han under min ungdoms okunniga
dagar alltid var tillgänglig, lockade och inbjöd mig i
varje hörn och på varje gata mellan hörnen. Den
falska civilisation vari jag föddes tillät att det överallt
fanns ställen där det såldes själagift. Iyivssystemet
var organiserat så att jag och millioner med mig blevo
lockade och dragna till giftställena.

Följ med mig genom en av de myriader stämningar
av melankoli vari John Finkelman kastar en. Jag
rider ut över min vackra egendom. Mellan mina ben
har jag en härlig häst. Duften är som vin. Druvorna
äro röda av höstens flammor, över Sonomabergen
smyga sig lätta flockar av dimman ut till havs.
Eftermiddagssolen glimmar matt i den sömntunga skyn.
Jag har allting som kan göra mig glad åt att leva..
Jag är uppfylld av drömmar och mysterier. Jag är
helt och hållet sol, luft och gnistor, är livskraften
personifierad. Jag är en kung i känslans rike och jag
trampar en jord som icke beklagar sig.

Och ändå! Med surmulna ögon stirrar jag på allt
det sköna och underbara omkring mig och med
bitterhet i sinnet tänker jag på, vilken ömklig figur jag
gör i denna värld, som redt sig så länge utan mig och
som kommer att reda sig även efter mig. Jag tänker
på de människor vilkas hjärtan krossats och vilkas
ryggar brutits över denna hårdplöjda mark som nu
tillhör mig. Som om någonting oförstörbart kunde
tillhöra det förstörbara! Dessa människor äro borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free