Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje, kärlek, sorg, mackaroni, teater, limonträd,
hallonkarameller, stekan av mänskliga förbindelser,
kallprat, hundskall och champagne.»
»Ditt klara, vita ljus är sjukdom», säger jag till
Vita Logiken. »Du ljuger.»
»Genom att säga dig sanningen för starkt», pikar
han tillbaka.
»Javisst, så upp och nedvänd är tillvaron»,
erkänner jag nedslaget.
»Nåja, Liu Ling var visare än du», snärtar Vita
Logiken. »Du minns väl honom?»
Jag nickar — Liu Ling, en stark drinkare, en av de
supiga poeter som kallade sig »De sju vise av
bambulunden» och som levde i Kina för många århundraden
sedan.
»Det var Liu Ling», säger Vita Logiken, »som
förklarade att för en drucken människa synas denna
världens angelägenheter som andmat på en flod. Nå,
då så! Tag en grogg till och låt gyckelbilder och
bedrägeri bli andmat på en flod.»
Och medan jag sitter och läppjar på min grogg,
kommer jag att tänka på en annan kinesisk filosof, Chuang
Tzu, som fyra hundra år före Kristus hånade detta
världens drömland och sade: »Hur kan jag veta,
att icke de döda ångra att förut ha hängt fast vid livet?
De som drömma om gästabudet vakna till klagan och
sorg. De som drömma om klagan och sorg vakna
för att förena sig med jaktsällskapet. Medan de
drömma, veta de icke att de drömma. Somliga vilja
till och med tyda den dröm de hålla på att drömma,
och först när de vakna veta de att det var en dröm . . .
Dårar tänka att de äro vakna nu och smickra sig själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
