- Project Runeberg -  John Finkelman /
243

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I en storm utanför Da Platafloden funderade vi på
att löpa in till Buenos Ayres, »Amerikas Paris», och
jag får genast visioner av stora lyxkaféer, av höjda,
fyllda glas, av sång och glädjerop och sori av glada
röster. När vi kommit in i nordostpassagen på Stilla
oceanen söka vi övertala vår döende kapten att sätta
kurs på Honolulu, och under tiden ser jag mig själv
igen stå och dricka cocktails ute vid Waikiki, där
bränningarna rulla in. Någon nämner hur vildänder
lagas på restauranterna i San Francisco, och genast
föres jag bort till ljuset och skramlet från borden, där
jag känner igen ansiktena på gamla vänner över
rhen-vinsglasen.

Jag grubblade över mitt problem. Jag skulle inte
bry mig om att ännu en gång besöka dessa vackra
platser, om det inte kunde ske på samma sätt som förut
— med glaset i hand! Det ligger någonting magiskt i
de orden. De betyda mer än alla ord i ett lexikon
kunna fås att betyda. Med glaset i hand är en vana
som jag blivit tränad till hela mitt liv. Den har nu
blivit en del av det material varav jag är sammansatt.
Jag älskar det pärlande skämtet, de fylliga skratten
och de klingande rösterna hos män, när de med glaset
i hand skjuta ifrån sig den grå världen.

Jag beslöt att jag skulle ta mig ett glas då och då.
Med alla böckerna på mina hyllor, med alla tänkares
tankar skuggade av mitt eget, särskilda temperament,
beslöt jag kallt och med överläggning att jag skulle
fortsätta att göra vad jag vant mig att vilja göra.
Jag skulle dricka — ja, naturligtvis mera förståndigt
och försiktigt än förr. Jag skulle aldrig mera bli
en vandrande eldsvåda, jag skulle aldrig mer tillbedja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free