Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Alla utom syster Bella”, kompletterade Bella i
saktmodig ton hennes tanke.
”Det var för illa, det där giftermålet”, mumlade
Martha med vekt deltagande. ”Du var så ung.
Onkel Robert skulle inte ha övertalat dig.”
”Jag var bara nitton år”, nickade Bella. ”Men det
var inte George Castners fel. Och kom ihåg vad han
efter sin död har gjort för mig. Onkel Robert var
klok. Han visste att George var långsynt, energisk
och ihärdig. Han förstod redan då, och det är femtio
år sedan, värdet av Nahala-vattenrätten, som ingen
annan då uppskattade. De trodde att han strävade efter
att köpa en boskapsfarm. Hans plan gick ut på att
köpa vattnets framtid — och du vet hur bra han
lyckades. Ibland skäms jag nästan då jag tänker på
mina inkomster. Nej, vårt olyckliga äktenskap
berodde inte alls på George. Jag kunde ha levat lycklig
med honom, det vet jag, ännu i dag, om han hade
levat.” Hon skakade långsamt på huvudet. ”Nej, det
var inte hans fel. Ingen annans heller. Ej ens mitt.
Om det var någons fel...” Hennes tankfulla, milda
leende tog taggen ur vad hon ämnade säga. ”Om det
var någons fel, så var det onkel Johns.”
”Onkel Johns!” utbrast Martha överraskad. ”Om
det var någon, skulle jag ha sagt onkel Robert. Men
onkel John!”
Bella smålog lugnt och bestämt.
”Det var ju onkel Robert som förmådde dig att gifta
dig med George Castner”, sade hennes syster ivrigt.
”Det är sant”, bekräftade Bella med en nick. ”Men
det var inte fråga om en man, utan om en häst. Jag
xo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
