- Project Runeberg -  Hawaji-noveller /
15

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med frånvarande ögon betrakta det färgrika revet
medan hon lugnade sig. Och hon återvände till sin stol
med den ståtliga, säkra, behagfulla, rakryggade
hållning som ingen uppfostran på fastlandet kan ta ifrån
den hawajiska kvinnan. Bella Castner var mycket
haole, ljushyllt och med len hud. Men då hon kom
tillbaka med högburet huvud, lugn blick i de långa
bruna ögonen under ögonbrynens majestätiska
välv-ning och mjuka linjer omkring den lilla munnen, vilka
ännu efter sextioåtta år talade om ljuva kyssar —
gjorde allt detta henne till typen för en hawajisk
förnäm dam, trots /lao/c-blodet. Hon var resligare än
syster Martha, nästan ännu mera drottninglik än hon.

”Du vet ju att vi voro kända för att leva på klen
kost”, sade Bella med ett lätt skratt. ”Det var många
miles från Nahala till närmaste människoboning.
Försenade eller stormdrivna resenärer brukade ibland
övernatta hos oss. Och du känner till överflödet på
de stora rancherna, den tiden och än i dag. Vad vi
gjorde oss löjliga! ’Vad bry vi oss om det?’ brukade
George säga. ’De leva högt nu. Om tjugu år blir
det vår tur, Bella. Då komma de hit och äta ur vår
hand. Vi måste föda dem, de ha ingen annan råd,
och vi ska föda dem bra, ty då äro vi rika, Bella, så
rika att jag är rädd att tala om det för dig. Men
jag vet vad jag vet, och du måste lita på mig.’

” ’Käraste Bella’, sade onkel John till mig, och jag
vet att hans hjärta slog varmt för mig. Gud ske lov,
han förmanade mig aldrig att vara tålig. Han visste
allt. Han var mycket klok. Han var varmt mänsklig
och därför klokare än onkel Robert och George
Castner, som eftersträvade yttre ting, inte det själsliga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljhawaji/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free