Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Keauhoa och till Kealakekuåbukten och Napopoo och
Honaunau. Och överallt strömmade folket ut med
gåvor i sina händer, blommor och frukt, fisk och
svinkött, och i sina hjärtan kärlek och sång, böjde
underdånigt sina huvuden för de kungliga personerna,
upp-gåvo rop av hänryckning eller sjöngo meles från
gamla o förgätna dagar.
”Vacl kan du invända, syster Martha? Du
känner oss hawajier. Du vet hurudana vi voro för ett
halvt århundrade sedan. Lilolilo var härlig. Jag
var hänsynslös. Lilolilo kunde göra vilken kvinna
som helst hänsynslös. Jag blev det i dubbelt mått, ty
jag hade det kalla, gråa Nahala som sporrade mig.
Jag visste följderna. Jag tvivlade aldrig. Hyste
aldrig något hopp. På den tiden fanns ingen tanke pä
laglig skilsmässa. George Castners hustru kunde
aldrig bli Hawajis drottning, även om onkel Roberts
profeterade revolution dröjde och Lilolilo blev kung.
Men jag tänkte aldrig på tronen. Vad jag önskade
var det drottninglika att bli Lilolilos hustru och
kamrat. Men jag begick intet misstag. Vad som var
omöjligt, det var omöjligt, och jag drömde inga
gäckande drömmar.
”Vi levde i en atmosfär av kärlek. Och Lilolilo var
en älskare. Han krönte mig alltid med Icis, och han
lät löpare hämta Icis åt mig hela den länga vägen från
Manas rosengårdar — du minns dem; femtio miles
över lavan och betesmarkerna, daggfriska som i det
ögonblick de plockades, i juvelskrin av bananbark; de
voro meterlånga, och de små röda knopparna voro
som uppträdda pärlor av neapolitansk korall. Och vid
litatts (festmåltiderna), de aldrig slutande luaus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
