Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilima tei, som jag hade bundit åt honom och satt på
honom. Och till kanoterna, till de mest gynnade,
började de på yachten kasta ner sina många leis. Jag
hyste inga förhoppningar. Men ändå hoppades
jag-på ett tyst, förväntningsfullt sätt; jag visste att det
inte syntes i mitt ansikte, som var lika stolt och glatt
som de andras. Men Lilolilo gjorde vad jag visste
han skulle göra, vad jag vetat från början att han
skulle göra. Alltjämt seende mig frimodigt och
ärligt i ögonen tog han min vackra ilima lei från sitt
huvud och bröt av den tvärsöver. Jag säg hans
läppar forma till men inte uttala det enda ordet pau
(slut). Alltjämt seende på mig bröt han åter i tu
de båda halvorna och kastade bitarna — inte till mig,
utan ner i vattnet som blev allt bredare. Pau. Det
var slut.”
En lång stund vilade Bellas tomma blick på
liavs-horisonten. Martha vågade ej ge uttryck åt det
deltagande som fuktade hennes ögon.
”Jag red den dagen uppför den gamla dåliga
vägen längs Hamakuakusten”, fortfor Bella med en röst
som; i början var underligt torr och sträv. ”Den
första dagen var inte så svår. Jag var förlamad. Jag
var för full av undran över allt vad jag hade att
glömma för att veta att jag måste glömma det. Jag
tillbragte natten i Laupahoehoe. Vet du, jag hade
väntat mig en sömnlös natt. Trött av ritten och ännu
förlamad sov jag i stället hela natten som om jag
varit död.
”Men följande dag i jagande blåst och drivande
regn! Så det blåste och öste ner! Vägen var san-
3. Hawaji-noveller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
