Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förorsakade trojanska kriget. Jag påstår om
Ma-lia att flera män skulle ha stormat helvetets murar
för hennes skull än som angrepo den där gamla
staden som du talar alldeles för mycket om då du har
druckit för litet mjölk och för mycket konjak.
”Hennes gång! I månskenet, där maneterna
skimrade i vågorna som rampljusen jag har sett på den
nya haole-teatern! Det var icke en flickas gång, det
var en kvinnas. Hon dansade ej fram som krusiga
små vågor på en vasskantad, fredlig strand. I
hennes sätt att gå låg detta storartade och drottninglika,
som naturkrafternas rörelser, som lavans rytmiska
flödande utför Kaus sluttningar till havet, som
passad-vågornas stora regelbundna rörelser, som stigandet
och fallandet av de fyra årstiderna, som måste vara
som musik i Guds eviga öra, men som äro en alltför
långsam tidsföreteelse för att utgöra en ton för
vanliga människor, aom pulsera fort, leva kort och dö
hastigt.
”Anapuni var närmast. Men hon såg på mig. Har
du någonsin hört ett kallelserop, Kanaka Oolea, som
är utan ljud men ändå höres starkare än Guds
snäckor? Så ropade hon till mig tvärsöver kretsen av
drickande. Jag reste mig till hälften, ty ännu var
jag ej riktigt drucken, men Anapunis arm grep henne
och drog henne, och jag sjönk tillbaka på armbågen
och iakttog och rasade. Han ville att hon skulle sitta
bredvid honom, och jag väntade. Om hon satte sig
och sedan dansade med honom visste jag att Anapuni
innan morgonen skulle vara en död man, kvävd och
dränkt av mig i vågsvallet.
Ӏr den inte underlig, Kanaka Oolea, all denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
