Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetta som kallas kärlek? Men ändå är den inte så
underlig. Det måste vara så i ens ungdom, annars
skulle människosläktet dö ut.”
”Det är därför begäret efter kvinnan måste vara
starkare än begäret att leva”, inföll Pool. ”Annars
skulle det varken finnas män eller kvinnor.”
”Ja”, sade Kumuhana. ”Men det är många år
sedan den hettan svalnade hos mig. Jag minns den som
man minns en gammal soluppgång — något som har
varit. Och så blir man gammal och kall och dricker
sprit, inte för yrsel, utan för värme. Och mjölken
är mycket närande.
’"Men Malia satte sig inte bredvid honom. Jag
minns att hennes ögon voro vilda, hennes hår
nedfallet och fladdrande, då hon böjde sig över honom
och viskade i hans öra. Och hennes hår svallade ner
över honom medan hon viskade, och då jag såg det
dunkade hjärtat i mitt bröst och*jag blev så yr i
huvudet att jag knappt kunde se. Och jag föresatte
mig med hela min viljekraft att om hon ej kom över
till mig om ett ögonblick skulle jag gå till henne och
slå armarna om henne.
”Det var något som aldrig skulle inträffa.
Kommer du ihåg hövdingen Konukalani? Han gick fram
till kretsen. Hans ansikte var svart av vrede. Han
grep Malia, inte vid armen utan vid håret och
släpade bort henne efter sig och försvann. Inte ens nu
förstår jag hälften därav. Jag, som ämnat döda
Anapuni för hennes skull, rörde varken hand eller
fot till protest då Konukalani släpade bort henne vid
håret — inte Anapuni heller. Vi voro naturligtvis
simpelt folk, och han var en hövding. Jag vet det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
