Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Anapuni och jag våga göra honom frågor
efteråt ?
”Hon hade talat om det för Anapuni innan hon blev
bortsläpad. Men Anapunis hjärta var svart. Han
talade inte om det för mig. Han var värd den död
jag hade tillämnat honom. Det fanns i kretsen en
jättestor harpunerare vars sång var som tjurars
bö-lande, och då jag häpen betraktade honom medan han
vrålade en sjömansvisa och sedan tittade över kretsen
bort till Anapuni, var Anapuni borta. Han hade flytt
till de höga bergen, där han kunde få gömma sig en
vecka hos fågel fångarna. Det fick jag veta efteråt.
”Jag? Jag satt kvar och blygdes för mitt
kvinno-begär som inte hade varit så starkt som min
slavlyd-nacl för hövdingen. Och jag dränkte min blygsel
genom att dricka rom och whisky tills världen snurrade
runt, inne i mitt huvud och utanför, och Södra
korset dansade liula på himlen och Koolaubergen böjde
ner sina höga toppar till Waikiki och Waikikis vågor
kysste dem på pannan. Och den jättelike
harpuneraren vrålade ännu, och hans röst var det sista jag
hörde då jag föll baklänges på /a«/;a/<x-mattan och
var som död för allting.
”Då jag vaknade var det i den första svaga
gryningen. En hård naken häl hade sparkat mig i sidan.
Tack vare den myckna sprit jag förtärt var det inga
behagliga känslor hälen framkallade hos mig.
Dryckeslagets kanakas och wahines voro borta. Jag låg
ensam kvar bland de sovande sjömännen, och den
jättelika harpuneraren snarkade som en val där han
låg med huvudet på mina fötter.
Ӏnnu flera sparkar, och jag satte mig upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
