Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade kväljningar. Men den som sparkade var otålig
och ville veta var Anapuni var. Jag visste det inte,
och jag fick sparkar, nu från båda sidorna, av två
otåliga män, emedan jag inte visste det. Ej heller
visste jag att Kahekili var död. Jag gissade
emellertid att något allvarligt hade hänt, ty de båda männen
som sparkade mig voro hövdingar, och inga tjänare
hade de med sig till att utföra deras befallningar. Den
ene var Aimoku från Kaneche, den andre Humuhumu
från Manoa.
”De befallde mig att följa med dem, och deras
befallning uttalades ej i någon vänlig ton, och då jag
reste mig gled den jättelike harpunerarens huvud ner
från mina fötter, ut över mattans kant, i sanden. Han
grymtade som ett svin med gapande mun, och hela
hans tunga hängde ut ur munnen och vidrörde
sanden. Han drog inte in den igen. För första gången i
mitt liv såg jag hur lång en människas tunga är. Då
jag såg sanden på den fick jag återigen
kväljningar.-Dagen efter ett dryckeslag är förfärlig. Jag stod i
lågor, jag brann torrt, hela mitt inre var som het
slagg, som aa-lava, som harpunerarens torra, sandiga
tunga. Jag böjde mig ner efter en halvtömd
cocos-bägare, men Aimoku sparkade bort den ur min
skälvande hand, och Humuhumu slog mig i nacken med
sin knutna hand.
”De gingo före mig, sida vid sida, med högtidliga
och svarta ansikten, och jag följde dem hack i häl.
Min mun stank av sprit, och mitt huvud var sjukt av
dess duvna dunster, och jag skulle ha kunnat offra
min högra hand för en dryck vatten, ja, bara för en
klunk. Och om jag fått den skulle den säkert ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
