Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parkanonerna blevo utan servis och hans handfull
officerare kunde ingenting uträtta.
”Aimoku och Humuhumu läto mig sitta ner i
sanden på sidan om den stora dubbelkanoten. Och då den
var sjösatt voro alla officerarna törstiga, ty de voro
ej vana vid så tungt arbete, och jag fick befallning
att klättra upp i palmerna bredvid båtskjulen och
kasta ner cocosnötter åt dem att släcka törsten med.
De drucko och förfriskade sig, men mig ville de inte
låta dricka.
”Sedan buro de Kahekili från hans hus till båten i
en haole-kista, oljad och fernissad och ny. Den hade
förfärdigats av en skeppstimmerman, som trodde att
han byggde en båt som inte fick läcka. Den var
mycket tät och där Kahekilis ansikte låg var det endast
tunt glas. Hövdingarna hade ej skruvat på
ytterplan-kan att täcka glaset med. De kände kanske inte till
hurudana haole-kistorna voro, men jag blev glad åt
att de inte visste det, som du skall få höra.
”Det finns bara en moepuu”, sade prästen Eoppo
och såg på mig där jag satt på kistan på kanotens
botten. Hövdingarna paddlade redan ut över revet.
”Den andra har sprungit och gömt sig”, svarade
Aimoku. ”Den här var den ende vi kunde få tag i.”
”Då förstod jag. Jag förstod allting. Jag skulle .
offras. Man hade tänkt sig Anapuni som det andra
offret. Det var vad Malia hade viskat till Anapuni
vid dryckeslaget. Och hon hade blivit bortsläpad
innan hon hann tala om det för mig. Och han med sitt
svarta hjärta hade inte talat om det för mig.
”Det skulle vara två”, sade Eoppo. ”Så bjuder
lagen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
