Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Då Alice biktade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem”, instämde Alice. ”Jag tror inte att du rakade
dig mer än en gång i veckan då. Du var en vacker
gosse. Kommer du ihåg hulan som vi hittade på till
din ära, då . ..”
”Sch!” tystade han. ”Allt det där är glömt och
begravet. Låt det vara glömt.”
Och hon märkte att hans ögon ej längre hade kvar
något av det naiva uttryck hon kom ihåg. I stället
voro hans ögon skarpa och beräknande och
betraktade henne forskande för att han skulle övertyga sig
om att hon ej skulle förråda någonting av hans
begravna förflutna.
”Religionen är bra att ha då vi bli medelålders”,
sade en annan gammal vän till henne. Han höll pä
att bygga ett präktigt hus på Pacific Heights, men
hade nyligen gift sig för andra gången och var nu på
väg till ångaren för att ta emot sina båda döttrar som
nyss tagit sin examen.
”Vi behöva religion på ålderdomen, Alice. Det
mjukar upp oss, göra oss mera toleranta och förlåtande
gentemot andras svagheter — i synnerhet... andras
ungdomssvagheter på den tiden då de läto udda vara
jämnt och inte visste vad de gjorde.”
Han väntade oroligt.
”Ja”, sade hon. ”Vi äro alla födda i synd, och det
är svårt att komma ifrån synden. Men det håller jag
nu på med.”
”Glöm inte, Alice, att jag alltid betedde mig ärligt
på den där tiden. Du och jag blevo aldrig osams.”
”Inte ens den där kvällen då du gav en luau för att
du fyllde tjuguett år och envisades att slå sönder gla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
