Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Då Alice biktade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wilsons rörledningsaffär och glacebutiken Ambrosia
på nedre bottnen i Adisons tvåvåningshotell. Och
alltsammans är trähus, och de ha alltid varit väl
målade. I går började de måla igen. Men den färgen
kommer inte att stå mellan mig och Gud. Nu står
det inte längre några färgpytsar mellan mig och min
väg till himlen.” —
Morgon- och aftontidningarna följande dag slätade
syndigt över årets största nyheter, men Honolulu
fnittrade eller förfärade sig över de icke alltid
skamligt överdrivna historier som viskades överallt där
två Honolulubor möttes.
”Vårt missgrepp”, sade överste Chilton på klubben,
”var att vi inte från början tillsatte en
säkerhetskommitté för att hålla Alice i schack.”
Bob Cristy, en av de yngre öborna, brast i ett skratt
så ironiskt och högröstat att man frågade vad han
menade därmed.
”Å, just ingenting”, svarade han. ”Men jag hörde
på vägen hit att gubben John Ward nyss har blivit
haffad för dryckenskap och oanständigt uppförande
och motstånd mot polisen. Abel Ah Yo håller skarp
utkik på allt vad som försiggår i polishuset. Han vet
ingenting bättre än att narra en kronisk drinkare att
bikta.”
Överste Chilton såg på Lask Finneston och båda
sågo på Gary Wilkinson. Han besvarade deras blick
med en dylik.
”Det kan man nästan kalla honom”, nickade Bob
Cristy. ”Han driver alltjämt omkring nere vid
hamnen, super då han har pengar och har alla sina
sinnen i behåll utom att han inte är så kvick i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
