- Project Runeberg -  Hawaji-noveller /
115

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De dödas ben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att vi lågo inklämda. Och av fruktan att jag kunde
röra mig under min oroliga gossesömn låg den gamle
på utsidan med en arm tvärsöver mig. I
daggryningen förstod jag varför. Mellan oss och
klippbranten var det knappt en meter. Jag kröp fram till
branten och tittade ner och såg avgrunden bli allt
djupare i det växande dagsljuset och darrade och hisnade.
Slutligen urskilde jag havet, över en halv mile rätt
under oss. Och detta hade vi gjort i mörkret!

”Nere i nästa dal, som var mycket liten, funno vi
spår efter den gamla befolkningen, men där fanns
inga människor. Den enda vägen var de svindlande
gågstigarna upp- och nedför de branta dalväggarna,
från dal till dal. Men hur mager och gammal Ahuna
var föreföll han outtröttlig. I den andra dalen bodde
en gammal biltog spetälsk. Han kände ej igen mig,
och då Ahuna sade honom vem jag var, kröp han
fram till mina fötter, grep om dem och mumlade en
mele om min släkt med en mun utan läppar.

”Nästa dal befanns vara den rätta. Den var lång
och så smal att dess botten ej hade så mycket mylla
att där kunde växa taro för en enda person. Den
hade ingen strand, ty ån som gick igenom den kastade
sig i havet över en flera hundra fot hög pali. Miltals
följde vi denna slingrande rämna mellan de tornhöga
bergväggarna, långt in i det kaos av innerland som
ligger bakom den järnsmidda kusten. Jag vet inte
hur långt denna dal trängde in, men att döma av
det myckna vattnet i ån måste det vara långt. Vi
fortsatte ej upp Itill dalens högsta ända. Jag såg.
Ahuna titta upp till alla bergstoppar, och jag visste
att han tog landmärken som endast han kände till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljhawaji/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free