Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De dödas ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för någon. Om jag gjorde det måste jag ge mig av
hit igen. Och jag vill aldrig komma hit mera. Jag
vill försöka vad som helst en gång. Men det här
försöker jag aldrig två gånger.’
” ’Det är bra’, sade han, i det han reste sig och
ställde sig bakom mig så att jag fick komma in först.
Han sade också: ’Din mor är gammal. Jag skall, som
jag lovat, överlämna till henne hennes mors och
farfars ben. Dem får hon nöja sig med tills hon dör,
och om jag dör före henne är det du som måste se
till att alla benen i hennes familjekollektion flyttas
till det kungliga mausoléet.’
” ’Jag har kikat på alla öns muséer?, sade prins
Akuli med ett återfall i slang, ’och jag måste tillstå
att alla samlingarna inte gå upp mot vad jag såg i
vår gravkällare på Lakanaii. Kom ihåg att vår släkt
är den förnämsta och äldsta på öarna. Där fanns
allt vad jag någonsin drömt eller hört talas om
och mycket mera. Det var underbart. Mumlande
böner och mclcs med gravlik röst gick Ahuna omkring
och tände flera kalebasslampor med valolja. De voro
där alla, hela den hawajiska rasen från Hawajis första
begynnelse. Knippor av ben överallt, ärbart insvepta
i tapa; det såg ut som paketavdelningen på ett
postkontor.
”Allting fanns där. Kahilis —- de ha, som ni vet,
utvecklats från flugviftor till kunglighetens symbol,
större än likvagnspanascher, med över två famnar
långa handtag. Och sådana handtag! Av kauila-trå,
inlagda med pärlemor och elfenben med en konst som
hade dött ut bland våra hantverkare för ett
århundrade sedan. Det var en många hundra år gammal fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
