Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De dödas ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Signalen från automobilen, som skickats från
Olona för att hämta oss, avbröt prinsens berättelse.
Vi sade farväl till den gamla nyss pensionerade
wa-hinen och gåvo oss av. Då vi kommit ett stycke på
väg fortfor prins Akuli:
”Ahuna och jag återvände alltså till Hiwilani, och
till hennes stora glädje, som räckte ända till hennes
död följande år, lågo nu ytterligare två av hennes
förfäder i krukorna i hennes halvmörka rum. Hon
höll ord och övertalade min far att skicka mig till
England. Jag tog gamle Howard med mig, och han
kryade upp sig och lurade doktorerna, så att det
dröjde tre år tills jag begravde honom i skötet av
hans familj. Ibland tycker jag att han var den
briljantaste människa jag någonsin känt. Inte förr än
jag kom tillbaka från England dog Ahuna, den siste
bevararen av våra a/u-hemligheter. Och på sin
dödsbädd tog han åter löfte av mig att aldrig förråda var
den namnlösa dalen låg och att aldrig själv återvända
dit.
”Mycket mera, som jag har glömt nämna, såg jag
i grottan den där gången. Där funnos ben av Kumi,
nästan halvgud, son till Tui Manua från Samoa, som
för långliga tider sedan gift sig in i min släkt och
givit dess blod en gudomlig tillsats. Och min farmors
mor, som hade sovit i parsängen hon fått till skänks
av lord Byron. Och Ahuna antydde att han haft skäl
att ge henne denna present, liksom för att Blonde låg
kvar så länge i Olokona. Och jag höll hennes
stackars ben i m’na händer — ben som en gång varit
beklädda med fagert kött, livfullt av intelligens och
kvickhet, genomsyrat av kärlek och kärlekens värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
