Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paus. ”Jag behöver tid för att samla mina tankar
på mitt eget sätt — då det är något att samla; men
då jag har gjort det, får du dem alltid. Ofta är det
alls ingenting i dem, tycker jag, och då besparar jag
dig att höra dem.”
Hon höll ut sina armar för att han skulle svepa
om henne själen — sina duktiga små armar som voro
så kloka och stålhårda då de brottades med vågorna
och som nu ändå endast voro äkta kvinnoarmar, runda,
varma och vita, förtjusande som kvinnoarmar skola
vara, med sina tränade muskler dolda under mjuka
konturlinjer och ett fint slätt skinn, men alltid färdiga
att lyda varje befallning av hennes vilja.
Han betraktade henne tankfullt där hon stod —
hon föreföll så ömtålig, så porslinsbräcklig, att en
stark man kunde bryta av henne genom att slå sin
arm om henne.
”Vi måste skynda oss!” utbrast hon då han
långsamt svepte den tunna florsjalen omkring hennes lätta,
luftiga klänning. ”Vi äro sent ute och om det
regnar uppe på Nuuanu så att vi måste fälla upp kuren,
komma vi för sent till den andra dansen.”
Han föresatte sig att se efter vem hon dansade
den andra dansen med, medan hon gick före honom
till dörren, men på samma gång njöto hans ögon av
vad han så ofta i tysthet kallat hennes stolta,
intelligent och sinnligt behagfulla gång.
”Du tycker väl inte att jag försummar dig genom
att spela för mycket poker?” försökte han åter
indirekt pröva henne.
”Å, visst inte! Du vet ju att jag gärna ser att
du får dina kortorgier. De äro en avledning för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
