Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och du sköter dem så mycket förståndigare nu, mera
som en medelålders man. Det är nästan åratal
sedan du satt uppe längre än till klockan ett.”
Det regnade icke uppe på Nuuanu, och på den klara,
av passadvinden sopade himlen strålade alla stjärnor.
De kommo till Inchkeeps lagom till den andra
dansen, och Lee Barton lade märke till att hans hustru
dansade den med Grandison — vilket i och för sig
icke var något ovanligt, men genast inregistrerades i
Bartons hjärna.
En timme senare, nedstämd och orolig, efter att ha
avböjt att deltaga i ett bridgeparti i biblioteket och
räddat sig undan några unga fruar, drev han i väg
ut i den vackra trädgården. Han gick över
gräsplanen och kom till en häck av nattblommande cereus.
Varje blomma slog ut efter mörkrets inbrott, vissnade
och föll av då det dagades; hennes liv räckte blott en
natt. De stora gräddvita blommorna, mer än en fot
i diameter, liljelika och vaxartade, vita, lockande
ledstjärnor i natten, fyllande mörkret med sin tjusande
doft, hade brådtom att framleva sitt härliga korta liv.
Men vägen utmed häcken myllrade av människor,
två och två, herre och dam, som smugit sig ut
mellan danserna eller promenerade där i stället för att
dansa, och de samtalade med dämpade, mjuka röster
och betraktade de underbara blommorna och deras
kärlek. Från verandan hördes de ömt smekande
tonerna av ”Hanalei”, sjungen av de unga sångarna.
Lee Barton erinrade sig dunkelt — kanske från
någon novell av Maupassant — abbén som hade den fixa
idén att Guds avsikter stodo bakom allting och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
