Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nykomlingen tycktes fylla hela rummet med värme. — ”Det
är Ljusan Dag”, ropade Oskulden, den första som kände igen
honom när han kom in i ljuset. Charley Bates ansikte förlorade
sitt spända uttryck när han fick syn på honom och MacDonald
slöt sig till de tre som stod vid baren. Så fort Ljusan Dag hade
kommit tycktes hela lokalen plötsligt ljusare och gladare.
Kyparna kom i gång. Rösterna blev kraftigare. Någon skrattade.
Och när fiolspelaren som kikade in i baren från danssalongen sa
till pianisten ”Ljusan Dag har kommit in”, då blev valsen
snabbare och de dansande smittades och började virvla omkring som
om de verkligen trivdes. Man visste sen gammalt att ingenting
kunde vara trist när Ljusan Dag var med.
Själv vände han sig om från baren och såg kvinnan vid
kaminen och det välkomnande ögonkast hon gav honom.
— Tjänare Oskulden, flickan min, sa han. Tjänare Charley.
Vad är det för fel med er allihop? Det är väl ingen idé att gå
omkring med såna där likbjudarminer när kistorna bara kostar
tre uns. Kom hit och drick. Kom hit ni levande lik och säg
bara till. Jag bjuder. Allihopa. Det här är min kväll. Och den
ska jag sköta. I morgon blir jag tretti och då blir jag gubbe.
Det här är min ungdoms dödsryckning. Är ni med allihop?
Skyffla på då. Skyffla på.
— Vänta ett ögonblick Davis, sa han till faraobankiren som
just skjutit tillbaka stolen, jag ger en chans för att få se om du
ska få bjuda mig eller jag ska bjuda dig. Han drog upp en tung
påse guldstoft ur sin rockficka och satte den på högsta kort.
— Femti, sa han.
Faraobankiren drog två kort. Högsta kort vann. Han skrev
ner summan på ett block och invägaren vid baren hällde upp
femtio dollar guldstoft i vågskålen och stjälpte ner det i
Ljusan Dags påse. Valsen inne i det inre rummet var över, Ljusan
Dag fick syn på de tre paren som styrde kurs mot baren följda
av fiolspelaren och pianisten.
— Ramla på bara, sa han, ramla på och bara säg vad ni vill
ha. Det här är min kväll och en sån här kväll kommer inte så
ofta. Skyffla på bara era förbannade tuggare! Jag säger er ...
— En förbannat sjaskig kväll, sköt Charley Bates in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
