Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 1 - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det som vanliga män någonsin kom att uppleva. Han hade
levat livet naket och spänt, och rester av allt detta pyrde i hans
ögon, vibrerade i hans stämma och verkade ligga som en stilla
viskning över hans läppar.
Läpparna var tunna och hade lätt för att sluta sig tätt över
de jämna, vita tänderna. Men deras hårdhet mildrades av
munvinklarna som krökte sig uppåt. Denna krökning gav honom
mjukhet liksom de små rynkorna kring ögonvrårna gav honom
skratt. Dessa nödvändiga drag räddade honom från en
karaktär som i grunden var vild och som utan dem skulle ha blivit
grym och bitter. Näsan var tunn och välformad med kraftiga
näsborrar, dess storlek stod i proportion till ansiktet, under det
att den höga pannan liksom för att kompensera sin smalhet
var högvälvd och symmetrisk. Som för att understryka det
indianska intrycket, var håret mycket rakt och svart med en glans
som endast hälsan kunde ge.
— Ljusan Dag bränner sina ljus, skrattade Dan MacDonald
när rop och skratt vällde upp från de dansande.
— Den du Luis, han kan göra det, sa Olaf Henderson.
— Det kan du satsa din sista femma på, sa franske Luis.
Den grabben är guld rakt igenom.
— Och när Gud Fader själv vaskar fram Ljusan Dags själ
på den stora slamningsdagen, avbröt MacDonald, då får Gud
Fader allt skyffla grus med ner i vaskkaret.
— Det där låter fint, muttrade Olaf Henderson och såg på
spelaren med djup beundran.
— Riktigt fint, underströk franske Luis. Det ska vi väl ta
oss en drink på en gång.
KAPITEL 2
Klockan var två på natten när de dansande, som börjat känna
sig hungriga, gjorde en halvtimmas uppehåll i dansen för att
få något att äta. Just i det ögonblicket föreslog Jack Kearns
poker. Jack Kearns var en stor man med tunga drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
