Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han såg de femtonhundra. Själv höjde han med ännu tusen.
Nu drar vi undan och det är bäst ni ser upp så inte selarna
sprängs.
— Jag håller takten, sa MacDonald samtidigt som han
satsade tvåtusen i marker och ytterligare höjde med tusen.
Det var i det ögonblicket som spelarna stramade till och
spik-säkert visste att det var höga händer på gång. Även om de inte
förändrade en min började varje man omedvetet att spänna sig.
Var och en försökte verka så naturlig som möjligt. Men varje
mans natur var olika. Hal Campbell låtsade ha sin vanliga
försiktighet. Franske Luis förrådde ett visst intresse. MacDonald
behöll sin allomfattande välvilja även om den började få en
viss överdriven nyans. Kearns var kyligt lugn och reserverad
under det att Ljusan Dag var glad och skämtsam som alltid.
Det var redan elvatusen dollar i potten och markerna låg i en
oordnad hög mitt på bordet.
— Det är slut på mina marker, sa Kearns sorgset. Vi får
väl börja med skuldlappar.
— Fint att du är med, var MacDonalds vänliga svar.
— Jag har inte börjat vara med ännu, jag har tusen i potten.
Hur blir läget?
— Det kommer att kosta dig tretusen att fortsätta, men ingen
förbjuder dig att höja.
— Höja — I helvete heller. Tror du jag har din plånbok
va? Kearns såg på sina kort.
— Men nu ska du få höra vad jag gör. Jag har en aning
ser du. Och jag stannar kvar. Lägger tretusen.
Han skrev en summa på en papperslapp, undertecknade den
och lade den mitt på bordet.
Franske Luis var nu i brännpunkten för allas blickar. Han
tummade nervöst sina kort en stund sen sa han:
— I fan heller, jag känner inte den minsta lilla aning. Han
slängde sin hand.
Nästa ögonblick var alla de hundra ögonparen riktade mot
Campbell.
— Jag kommer inte att stjälpa dig Jack, sa han och nöjde
sig med att lägga in sina tvåtusen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
