Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara blir allt starkare efter köpet, anmärkte Kearns, och därför
säger mig min pliktkänsla: ”Höj du bara Jack, höj du bara” och
därför höjer jag femtusen till.
Ljusan Dag lutade sig bakåt i stolen och såg upp mot
fotogenlamporna under det han räknade högt:
— Innan köpet satsade jag niotusen och sen följde jag det
och sen höjde jag elva tusen. Det blir trettiotusen. Jag stoppar
bara för tiotusen till. Så jag höjer med tiotusen.
— Du kan få mer om du vill, sa Kearns, dina hundar är
värda femtusen.
— Inga hundar. Ni kan få vinna mitt guld och min mark.
Men inte en enda av hundarna inte. Så jag synar.
MacDonald övervägde länge. Ingen rörde sig. Inte ens en
viskning hördes. Åskådarna spände inte av en muskel. Man
vågade inte flytta kroppstyngden från ena foten till den andra.
Det var en helig tystnad. Det enda som hördes var det dånande
draget i den stora kaminen och hundarnas ylande därute
ner-dämpat av timmerväggarna. Det var inte varje kväll man
satsade så högt vid Yukon. Och förresten, det här var det högsta
spel som landets historia kände. Till slut talade krogvärden:
— Om nån annan vinner så får han ta en inteckning i
Tivoli.
De två andra spelarna nickade.
— Så jag synar jag med.
MacDonald lade fram sin lapp på femtusen.
Ingen av dem begärde potten och ingen av dem ropade ut
vilken hand han satt med. Samtidigt och i tystnad vände de
upp sina kort och lade ut dem på bordet under det att
åskådarna reste sig på tå och sträckte huvudena framåt. Ljusan Dag
visade fyrtal i drottningar och ett ess. MacDonald fyrtal i
knektar och ett ess och Kearns fyrtal i kungar och en trea. Kearns
sträckte ut sin arm och svepte in potten mot sig. Hans hand
darrade när han drog den till sig.
Ljusan Dag tog upp esset från sin hand och kastade fram
det bredvid MacDonalds ess och sa:
— Det var det som höll humöret uppe Mac. Jag visste att
det bara var kungar som kunde slå mig och det hade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
