Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL 3
Det var Ljusan Dags natt. Han var festens medelpunkt och
ledare, okuvligt glad och med en smittande uppsluppenhet.
Han mångfaldigade sig och mångfaldigade därigenom glädjen.
Inget av de skämt han föreslog var för vilt för hans
följeslagare och han följdes av alla bortsett från dem vilka utvecklade
sig till sjungande imbeciller och föll nynnande vid vägkanten.
Det blev dock inget bråk. Vid Yukon visste man att när
Ljusan Dag gjorde en verklig fest då var gräl och bråk förbjudna.
Under hans nätter vågade man Inte gräla. Förr om åren hade
sådant hänt och männen hade vetat vad verklig ilska ville säga
och hade blivit tilltygade som bara Ljusan Dag kunde. Under
hans nätter måste männen antingen skratta och vara lyckliga
eller gå hem.
Ljusan Dag var outtröttlig. Mellan två danser betalade han
Kearns tjugotusen i guldstoft och skrev över sin inmutning vid
Moosehide till honom. På samma sätt gjorde han klart sitt
övertagande av Billy Rawlins postkontrakt och förberedde avfärden.
Han sände en budbärare att söka rätt på Kama, sin hundförare
— en Tananawindian som vandrat långt bort från sin stams
marker för att gå i tjänst hos de invandrande vita. Kama kom
in i Tivoli, lång, mager, muskulös och pälsklädd, den yppersta
av sin barbariska ras, oberörd och ogenerad av de festande som
skränade omkring honom när Ljusan Dag gav honom order.
— Um, sa Kama och räknade upp instruktionerna på sina
fingrar. Få brev från Rawlins. Lasta på släden. Käk till
Sel-kirk. Ni tror mycket hundkäk till Selkirk?
— Massor av hundkäk, Kama.
— Släden här klockan nio. Ta hit snöskor. Inte ta med tält.
Kanske ta med vindskärm? Liten vindskärm?
— Ingen vindskärm, svarade Ljusan Dag avgörande.
— Mycket kallt.
— Vi reser med lätt bagage, uppfattat? Vi har många brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
