Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med oss ut, många brev tillbaka. Du är en stark man. Mycket
kallt, mycket resor, då är det allright.
— Visst, allright, muttrade Kama resignerat. Mycket kallt.
Skiter i det. Färdig klockan nio.
Han vände på sina mockasinklädda hälar och gick ut,
orubblig, sfinxartad, utan att vare sig ge eller ta emot hälsningar, utan
att se vare sig åt vänster eller höger. Oskulden drog undan
Ljusan Dag i en hörna.
— Hördu du Ljusan Dag, sa hon med låg stämma, du är
pank.
— Pank som en lus.
— Jag har åttatusen i Macs kassaskåp ... började hon.
Men Ljusan Dag avbröt henne. Förklädesbanden närmade sig
och han skyggade som en otämjd unghäst.
— Betyder ingenting, sa han. Pank kom jag till världen,
pank kommer jag att lämna den och pank har jag varit för det
mesta sen jag kom hit. Kom ska vi valsa.
— Men lyssna, uppmanade hon, mina pengar gör ingen
nytta nu. Jag kunde låna ut till dig — för käk, tillade hon
hastigt när hon såg skräcken i hans ansikte.
— Ingen satsar pengar åt mig för käk, var svaret, jag
satsar mig själv och när jag vinner, då vinner jag det hela. Nej
tack, flickan min. Mycket tacksam. Jag kommer att få pengar
till sommarens käk genom att köra med posten.
— Ljusan Dag, muttrade hon i öm protest.
Men i en plötslig, skickligt låtsad glädje drog han i väg med
henne ut på dansgolvet och när de snurrade runt, runt i valsen
undrade hon över det hjärta av järn som fanns inom den man
som höll henne i sina armar och motstod alla hennes lockelser.
Klockan sex på morgonen, sig själv som alltid trots
mängderna av whisky, stod han vid baren och bröt ner var mans
arm. Två män stod med ansiktena mot varandra över en hörna.
Deras högra armbågar vilade mot bardisken, deras högerhänder
höll varandra i ett fast grepp och var och en försökte bryta
ner den andres hand. Man efter man mötte honom men ingen
man kunde bryta ner hans hand. Inte ens Olaf Henderson och
Franske Luis trots deras jättelikhet. När man sa att det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
