Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en storstilad gest gjorde Ljusan Dag slut på
förvirringen:
— Vad tjänar det till att bråka om sånt? Vad betyder en
säck till eller ifrån. Om jag inte kan lyfta tre till så kan jag
antagligen inte heller lyfta två till. Ta rasket.
Han stod på stolarna, hukade sig ned och böjde ryggen till
dess att händerna fattade om repet. Han flyttade fotterna en
aning, spände musklerna för ett försök, spände sedan av igen,
sökte nå den rätta balansen i kroppen.
Franske Luis som misstroget såg på ropade:
— Dra av helvete, Ljusan Dag. Dra av helvete.
Ljusan Dags muskler spändes för andra gången och denna
gång på allvar ända till dess att han tog hela sin praktfulla
kropps energi i användning och då, nästan omärkligt, utan
ryck eller spänning, steg de niohundra punden från golvet och
svängde fram och åter som en pendel mellan hans ben.
Olaf Henderson suckade, djupt och ljudligt. Oskulden som
omedvetet hade spänt sig till dess att hennes muskler värkte
släppte nu efter. Under det att Franske Luis andäktigt
muttrade:
— M’sieu Ljusan Dag, salut! Jag är ett stort barn. Ni är
en stor man.
Då släppte Ljusan Dag sin börda, hoppade ner på golvet och
gick rakt mot baren.
— Väg in! ropade han och kastade sin guldpåse till
inväga-ren som överförde fyrahundra dollar till den från förlorarnas
påsar.
— Kom bara, fortsatte Ljusan Dag. Säg bara vad ni vill ha.
Vinnaren betalar.
— Detta är min natt, ropade han tio minuter senare. Jag är
den ensamme vargen och jag har sett trettio vintrar. Det här är
min födelsedag. Den enda dag på året som är min, och jag kan
knäcka vem som helst. Kom an bara allihop. Jag kan kasta er
alla i snön. Kom bara chechaquos, ni nykomlingar och
surdegar så ska jag döpa er.
Hela skocken forsade ut genom dörrarna utom kyparna och
de lallande fyllona. En flyktig tanke att skydda sin egen vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
