Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld, i det romerska imperiets palats, i rovriddarnas
bergsfästningar, i de moderna hotellens skyskrapor eller i sjöstädernas
fyllhålor. På samma sätt var det med dessa män, polarnattens
imperiebyggare, skrytsamma, druckna och larmande, som nu för
ett par vilda ögonblick vann en lättnad från det hjältemodiga
slitets obevekliga verklighet. De var moderna hjältar och på
intet sätt annorlunda än forntidens hjältar.
— Well, inte vet jag vad jag har att säga er, började Ljusan
Dag lamt under det han sökte få bukt med sin virvlande hjärna.
Jag tror jag ska berätta en historia för er. Jag hade en kompis
en gång nere i Juneau. Han var från North Carolina och han
brukade berätta just den historien för mig. Det var så att det
var där nere i bergen hemma hos honom och det var ett
bröllop. Där var allihop, familjen och vännerna och alla. Prästen
höll just på att göra det hela färdigt och säger: ”Dem vilka
Herren har förenat skall ingen människa åtskilja!” ”Pastorn”, säger
brudgummen då, ”det där låter väl inte riktigt grammatikaliskt
och rätt. Och jag vill att det här bröllopet ska göras riktigt.”
När sen röken skingras och bruden ser sig om så ser hon en
död präst, en död brudgum, en död broder, två döda farbröder
och fem döda bröllopsgäster. Så hon drar en förfärligt djup suck
och säger: ”Den där självspännande revolvern har verkligen
jävlats med min framtid.” Därför säger jag er allihop att
dom där fyra kungarna Jack Kearns hade dom jävlades
verkligen med min framtid. Nu är jag luspank och får ge mig i väg
till Dyea ...
— Sticker du härifrån? ropade någon.
Under ett kort ögonblick ryckte ilskan i hans ansikte därefter
återfick han sitt goda humör:
— Jag vet att ni bara skämtar när ni ställer en sån fråga.
Inte sticker jag inte.
— Svär eden en gång till då Ljusan Dag, ropade samma röst.
— Visst gör jag det. Jag kom över Chilcoot första gången
83. Jag gick över passet i en höststorm med bara en
skjort-trasa och en handfull grovt mjöl. Jag skaffade mig
sommarkäk under den vintern i Juneau. Och på våren gick jag över
passet igen. Men än en gång drev svälten mig tillbaka. Nästa vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
