Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundarna inte skulle kunna kasta sig upp mot dem. Därefter
högg han ner en unggran och kvistade av den. Nära elden
trampade han ner den mjuka snön och täckte den tilltrampade
ytan med granris. På detta golv slängde han sen ner sin egen
och Ljusan Dags utrustningssäck sem innehöll torra strumpor
och underkläder och deras sovfällar. Men Kama hade två
har-skinnsfällar under det att Ljusan Dag nöjde sig med en enda.
De arbetade ihärdigt utan att tala och utan att spilla tid.
Var och en gjorde det som var nödvändigt utan att fundera
över det och utan att lämna den minsta uppgift ifrån sig åt den
andre. När Kama såg att det behövdes mer is gick han
för att skaffa det, och när Ljusan Dag märkte att en av
hundarna hade knuffat omkull en snösko gick han fram och stack
ner den i snön igen. Under det att kaffet kokade, fläsket stekte
och kolbullarna rördes samman fann Ljusan Dag tid att sätta
en stor kittel bönor över elden. Kama kom tillbaka, satte sig
på granriset och under det han väntade på mat lagade han
hundarnas seldon.
— Jag tror att Skookum och Booga kanske börjar slåss,
anmärkte Kama när de satte sig för att äta.
— Håll ögonen på dom, svarade Ljusan Dag.
Och detta var allt som sades under måltiden. En gång sprang
Kama upp under muttrande förbannelser, tog en eldbrand i
handen och slog isär ett nystan stridande hundar. Mellan tuggorna
kastade Ljusan Dag isbitar i bleckburkar där de töades upp till
vatten. När måltiden var över lade Kama mer ved på elden,
högg upp ved för morgonen och återvände till granrisbädden
och seldonslagningen. Ljusan Dag högg upp ordentliga bitar
fläsk och släppte ner dem i den kokande böngrytan. Trots den
starka kylan var båda männens mockasiner blöta och när de
inte längre behövde lämna sin granrisoas tog de av sig
mocka-sinerna och hängde upp dem på korta käppar till tork framför
elden. Då och då vände de på dem. När bönorna äntligen var
färdigkokta hällde Ljusan Dag en del av dem i en
säckvävs-påse, en halv meter lång och åtta centimeter i diameter. Den
lade han sen ut i snön för att den skulle frysa. Resten av
bönorna lät han vara kvar i kitteln till frukost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
