- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
48

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till Selkirk och klockan sex nästa morgon gav de sig åter iväg
ut i de åttahundra kilometer vildmark som sträckte sig mellan
Selkirk och Dyea. Det blev en ny köldknäpp men oavsett om
det var varmare eller kallare fortsatte de färden. När
termometern sjönk till fyrtiofem grader under noll blev det än
svårare att ta sig fram, för vid denna låga temperatur blev
snökornen än mer sandaktiga i det motstånd de gjorde mot
slädens medar. Hundarna måste dra hårdare nu än över samma
snö vid tjugo eller trettio grader under noll. Ljusan Dag ökade
dagsetapperna till tretton timmar. Han vakade svartsjukt över
det lilla försprång han fått för han visste att det låg svåra
sträckor framför dem.

Det var ännu inte midvinter och den våldsamma Fifty Mile
River visade att hans omdöme varit riktigt. På många ställen
var den vidöppen med en osäker isrand på vardera sidan. På
andra ställen där vattnet kastade sig mot de höga branterna
hade ingen isrand kunnat bildas. De vände och snodde, än
gick de över floden, än måste de tillbaka igen, ibland fick de
göra ett halvt dussin försök innan de lyckades ta sig fram över
någon speciellt besvärlig sträcka. Det var ett tungt slit.
Isbroarna måste prövas. Kama eller Ljusan Dag fick gå i förväg
med snöskor på fotterna och långa korslagda stänger i
händerna. På så sätt kunde de ta sig upp igen ur vakarna genom
att hålla fast i stängerna. Flera sådana olyckor inträffade för
dem båda. Men i fyrtiofem graders kyla kan ingen människa
vara våt upp till midjan utan att förfrysa, så varje gång någon
gick ner sig blev det ett extra uppehåll. Så snart han räddats
fick den våte mannen springa fram och tillbaka för att hålla
blodcirkulationen i gång under det att hans följeslagare gjorde
upp eld. Först då kunde han byta kläder och torka de våta
framför elden för att ha dem tillreds vid nästa missöde.

För att göra det hela än svårare kunde denna farliga
flodfärd inte företas annat än i dagsljus och deras arbetsdag kom
att inskränka sig till de sex skymningstimmarna. Varje
ögonblick blev dyrbart och de kämpade för att inte förlora ett enda.
De bröt upp, lastade släden, spände för hundarna långt innan
de såg det första gråaktiga förebudet till en ny dag. Sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free