Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt de två männen hukade vid elden och väntade. Inte heller
gjorde de längre någon middagsrast för att äta. Trots allt var
de redan långt bakom sin tidtabell och varje dag åt sig in i
deras marginal. Det fanns dagar då de tillryggalade tjugofem
kilometer och dagar när de gjorde tjugo. En sträcka var så svår
att de på två dagar blott lyckades komma femton kilometer
framåt. Ty tre gånger tvangs de vända floden ryggen och bära
släden och utrustningen över bergen.
Äntligen klarade de dock den fruktade Fifty Mile River och
kom ut på Lake Le Barge. Här på sjön fanns varken öppet
vatten eller packis. Femtio kilometer framåt låg snön slät som
en bordduk, även om den var lös och meterdjup. Fem
kilometer i timmen var det mesta de kunde göra, men Ljusan Dag
firade passagen av Fifty Mile genom att färdas till sent in på
natten. Klockan elva på förmiddagen nådde de ut på sjön.
Klockan tre på eftermiddagen just som polarnatten sänkte sig
över dem fick han syn på den motsatta stranden och han
fortsatte kursen efter stjärnorna. Klockan åtta på kvällen lämnade
de sjön bakom sig och gick in i mynningen av Lewes River.
Där gjorde man en halvtimmes uppehåll under det att stora
stycken frusen bönsoppa töades upp och hundarna fick
extra-ransoner fisk. Sedan drog man vidare uppför floden till klockan
ett på natten då man slog läger. De hade varit under marsch
sexton timmar i sträck och hundarna hade varit för trötta för
att ens slåss. Kama hade uppenbart haltat sig fram de sista
kilometrarna, dock bröt Ljusan Dag upp klockan sex på
morgonen igen. Klockan elva drog de fram under White Horse
och den natten slog han läger bortom Box Canyon. Den sista
svåra flodfärden låg bakom dem och ett pärlband av sjöar
framför dem.
Han drog hela tiden vidare utan att sakta ner. Tolv timmar
om dagen, sex i skymning och sex i mörker slet de sig fram
över leden. Tre timmar gick för att laga mat, reparera
seldon, slå läger och bryta upp, och de återstående nio timmarna
sov män och hundar som döda. Kamas järnstyrka smulades
sönder. Dag efter dag rann hans krafter bort i det ohyggliga
arbetet. Han började röra sig saktare, musklerna förlorade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
