Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yxan. Den oerhörda ansträngningen orsakade att hunden slet
av en sena nästa dag. Den blev helt oduglig. Ljusan Dag sköt
den och övergav släden. På sin rygg tog han åttio kilo post
och indianen gav han sextio kilo. Hänsynslöst kastade han
utrustningen. Indianen blev förfärad när han märkte hur varje
gram onödig post behölls men att bönor, koppar, pytsar,
tallrikar och extrakläder kastades åt sidan. Man behöll bara en
mantel var, en yxa, en bleckkittel och ett litet förråd fläsk
och mjöl. I nödfall kunde fläsket ätas rått och mjöl utrört i
varmt vatten räckte för att hålla liv i män. Till och med
geväret och ammunitionen lämnades kvar.
På detta sätt färdades de de trehundra kilometerna till
Selkirk. Ljusan Dag startade tidigt och slutade sent. De
timmar som förr använts att slå läger och sköta hundarna
tillbringades nu ute på marsch. Invirade i sina mantlar hukade
de sig på kvällarna över en liten eld, drack mjölsoppa, satte
fast fläsket på träpinnar och tinade upp det. Och i
morgonmörkret steg de upp utan ett ord, axlade sina packningar,
justerade huvudbanden och gav sig ut på stigen. De sista
kilometerna fram till Selkirk fick Ljusan Dag driva indianen
framför sig. En hålkindad man med död blick som annars skulle
lagt sig raklång i snön eller övergivit sin postbörda.
I Selkirk spände man för det gamla hundspannet, nu
uppvilat och i god kondition och samma dag strävade Ljusan Dag
vidare, då och då tog han självklart sin plats vid styrstången
omväxlande med den Le Bargeindian som hade erbjudit sig
att följa med på nervägen. Ljusan Dag låg två dagar efter sin
tidtabell och nyfallen snö med obanad stig höll honom två
dagar efter hela tiden fram till Forty Mile. Nu slog vädret om.
Det var tid för en ordentlig köldknäpp och han satsade på
den. Han skar ner matförrådet för både män och hundar. Vid
Forty Mile skakade man misstroget på huvudet och bad att
få veta vad han skulle göra om snön fortfor att falla.
— Det blir en köldknäpp, skrattade han. Var så säker.
Därpå drev han ut sitt spann igen.
Ett antal slädar hade redan färdats fram och tillbaka
mellan Forty Mile och Circle City under vintern och stigen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
