- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
63

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans ord dränktes i en skrattsalva. Banker i Alaska! Själva
tanken var ohyggligt festlig.

■— Visst, och dom kommer att öppna en börs.

Åter vred de andra sig av skratt. Joe Hines rullade runt
på sin sovmantel och höll sig för sidorna.

— Och efter dom kommer dom stora gruvhajarna som
köper upp hela dalgångar där ni har hållit på att skrapa och
krafsa som kycklingar, och dom kommer att sätta igång med
hydraulisk vaskning om sommaren och tina upp tjälen med
ånga om vintern.

Tina upp tjälen med ånga. Det var toppen. Ljusan Dag
gjorde verkligen ett tidernas skämt. Tina upp tjälen med ånga
— när till och med upptining med vedbål ännu blott var
en dröm.

— Skratta ni. Fan också, skratta ni bara. Ni har inte fått
upp ögonen ännu. Ni är bara en hop jamande kattungar.
Jag säger er att om fyndet kommer i Klondyke då blir Harper
och Ladue miljonärer. Och om det kommer vid Stewart
kommer ni att få se Elam Harnishstaden blomma upp. Och då, då
när ni kommer med era dystra ansikten, då...

Han suckade resignerat.

— Nå, jag får väl se till att ni får något att käka, lite
soppa eller så.

Ljusan Dag såg en vision. Hans synfält hade alltid varit
strängt begränsat, men det han såg, det såg han storslaget.
Hans hjärna var välordnad, hans fantasi praktisk och han hade
aldrig dagdrömt. När han i stället för den skogiga snötäckta
platån hade sett en febrig storstad, då hade han förutsatt först
det guldfynd som skulle göra staden möjlig och sen hade han
haft ett öga för var man kunde lägga ångbåtsbryggor, sågverk
och lagerlokaler och allt vad en stad högt här uppe i norden
behövde. Men allt detta var i sin tur bara staffage för något
större, temperamentens spel. I gatorna, i husen, i människorna
och i de ekonomiska sammanhangen där i hans drömda stad
svärmade möjligheter. Det var ett större spelbord. Himlen
själv var tak och på ena sidan låg sydländerna och på den
andra stod norrskenet. Det skulle bli ett högt spel, högre än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free