Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte få. Djurlivet var ovanligt dött. Endast sällan kunde de
råka på spåren av en fjällhare eller en hermelin, men det var
undantag och det verkade som om allt liv flytt trakten. Det
var inga okända förhållanden för dem, alla hade de någon
gång träffat på detsamma, ena året hade de dragit genom ett
område som kryllade av villebråd, ett eller två, tre år senare
kunde man göra samma färd och inte se skymten av vilt.
Visst fann de guld i sandbankarna, men inte så mycket att
det lönade sig. När han var ute på älgjakt hade Elijah nittio
kilometer högre upp vaskat ytsanden vid en liten bäck och
det hade varit en lovande färg på den. De hade spänt för
hundarna och med lätt packning hade de kört upp mot
platsen. Här prövade man också, möjligen för första gången i
Yukons historia, vedbål vid schaktningen. Det var Ljusan Dags
initiativ. Efter det att de röjt undan gräset och mossan gjorde
de ett bål av torrt granvirke. Sex timmars eldning töade upp
ett tjugo centimeter tjockt dylager. Hackorna sjönk rakt
igenom det och när de skövlat rent byggde de ett nytt bål. De
arbetade bittida och sent upphetsade av experimentets
framgång. Efter två meter tjälbunden dy kom de ner till gms, också
det fruset. Här blev arbetet svårare. Men de lärde sig sköta
eldarna bättre och snart kunde de tina upp arton-tjugo
centimeter grus åt gången. Det var guldsand i gruset men efter
en halv meter blev det åter dy. Vid sex meters djup träffade
de åter på ett gruslager och vid provvaskningar gav varje
panna så mycket som sex, sju dollar i guldsand. Olyckligtvis
var detta tunna gruslager inte mer än två centimeter tjockt.
Dämnder var dy blandat med gamla trädstammar och fossila
ben från glömda djur. Men de hade hittat guld, ren guldsand
och vad var mer troligt än att det stora fyndet skulle göras
vid urberget? De skulle nå ner till urberget även om det låg
femton meter ner. De delade upp sig i två skift och arbetade
dag och natt, röken från bålen steg oupphörligt.
Det var vid denna tidpunkt som Elijah sändes till
huvudlägret för att hämta mer käk. Elijah var själv en av de
väderbitna pionjärerna. Det var hundraåttio kilometer fram och
tillbaka, men han lovade att komma tillbaka på tredje dagen. En
3 — Kungen av Klondyke
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
