Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån floden hade skjutits upp från vattenytan ända till toppen
av isvallen. Platsen låg ett tiotal meter bort och efter en
timme hade det lyckats honom att få båten dit. Han var
illamående av ansträngning och stundtals var det som om han blivit
slagen med blindhet ty han såg ingenting utom ljusfläckar och
ljusnålar som stack som diamantskärvor och hans hjärta slog
tungt och kvävande i halsen. Elijah visade inget intresse,
varken rörde sig eller öppnade ögonen och Ljusan Dag fick
kämpa sig igenom det ensam. När han föll på knä av utmattning
hade han slutligen fått båten säkert placerad uppe på isvallen.
Kravlande på händer och fötter förde han dit sin
harskinns-mantel, geväret och hinken. Han brydde sig inte om yxan.
Att hämta den skulle innebära att han finge krypa ännu
tio meter fram och tio tillbaka och om han någon gång behövde
den vore han i alla fall alltför hjälplös för att kunna
använda den.
Elijah visade sig vara en större uppgift än han räknat med.
Ett par centimeter åt gången släpade han fram honom över
marken och uppför en krossissluttning till båten. Dessemellan
vilade han sig.
Men han kunde inte få honom i båten. Elijahs slappa kropp
var mycket svårare att handskas med än samma vikt hade varit
om den varit stel och fast. Ljusan Dag lyckades inte lyfta
upp honom för kroppen vek sig i midjan som om den varit
en halvtom mjölsäck. Ljusan Dag klev upp i båten och sökte
förgäves släpa upp sin kamrat efter sig. Det mesta han kunde
göra var att få Elijahs huvud och axlar upp mot relingen. När
han släppte för att fatta tag längre ner på kroppen vek Elijah
sig direkt i midjan och sjönk åter ner på isen.
I förtvivlan ändrade Ljusan Dag sitt uppträdande. Han slog
den andre i ansiktet.
— Herre Gud! Är du en karl eller inte? skrek han. Där
har du! Din jävel! Och där!
Varje gång slog han honom på kinderna, på näsan, på
munnen, försökte med smärtan få tag i mannens sjunkande själ
och irrande vilja. Ögonen öppnade sig.
— Hör hit! skrek han hest. När jag får upp ditt huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
