Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv höll på att svimma av utmattning och inte hade ett uns
styrka kvar, trodde han fortfarande att döden var slutet på
allt och han var fortfarande utan rädsla. Hans åsikter var
alltför enkelt och fast rotade för att kunna stjälpas över ända
när det fega, dödsfruktande livet sparkade till.
Han hade sett män och djur dö och i sin vision såg han nu
tjogtals sådana döda. Han såg dem åter dö så som han en
gång sett dem och det rörde honom inte. Det var ingenting.
De var döda och länge sen döda. Själva brydde de sig inte
om det. De låg inte på magen över en båt och väntade på
att dö. Döden var lätt — lättare än han någonsin trott och
nu när den var nära honom gjorde tanken på den honom glad.
En ny vision trädde fram för honom. Han såg sin
drömstad — guldets metropol i norden, högt över Yukon sträckte
den ut sig över slätten. Han såg flodångarna som låg förtöjda
vid kajen tre i bredd, sågverken arbetade och långa hundspann
med dubbelslädar bakom sig fraktade varor till fyndorterna.
Och han såg längre fram, spelhusen, bankerna, börserna och
hela utrustningen, alla jetonger och marker, chanser och
möjligheter som behövdes för ett oerhört mycket mer omfattande
hasardspel än något han någonsin bevittnat. Det var också fan,
tänkte han, när nu aningen hade kommit och det stora fyndet
med den att man skulle slängas ur det hela. Livet kittlade till
och rörde sig vid tanken och än en gång började det viska sina
uråldriga lögner.
Ljusan Dag rullade åt sidan bort från båten, stödde sig mot
den när han kom att bli sittande på isen. Han ville vara med
om det där stora fyndet. Och varför skulle han inte det?
Någonstans i alla dessa hans utmattade muskler fanns det
tillräcklig styrka kvar och bara han kunde samla upp den och
sätta in den på en gång skulle han kunna häva upp båten och
få den i vattnet. Helt utan något sammanhang dök tanken upp
att köpa en del av Klondykestaden från Harper och Joe Ladue.
Säkerligen skulle de sälja en tredjedel billigt. Och om de stora
fynden sen kom till Stewart skulle han vara med om det
ordentligt med Elam Harnishstaden och om den kom vid Klondyke
skulle han inte bli helt lottlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
