Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu måste han samla sina krafter. Han sträckte ut sig
raklång på isen, en halvtimme låg han på magen och vilade. Sen
reste han sig upp, skakade bort den blixtrande blindheten från
ögonen och tog tag i båten. Han kände sin kondition till fullo,
om det första försöket skulle misslyckas då skulle alla de
följande försöken vara resultatlösa. Han måste ge hela sin
samlade styrka i ett försök och han måste ge den så helt att
ingenting skulle bli över för något andra försök.
Han lyfte och han lyfte med både kropp och själ och lyfte
så att han förbrukade dem båda i ansträngningen. Båten höjde
sig. Han trodde att han skulle svimma men han fortsatte att
lyfta. Han kände båten ge med sig och börja glida utför
isen. Med de sista resterna av sina krafter kastade han sig
in i den och ramlade ner sjuk och eländig tvärs över Elijahs
ben. Han förmådde inte ens försöka sätta sig upp och där
han låg hörde han båten gå ner i vattnet. Genom att se på
trädtopparna kunde han märka att den virvlades runt. En stark
stöt och skärvor av is som flög ut över honom berättade för
honom att den gått mot isranden. Åter och åter for den runt,
slog i och for åter runt, sedan flöt den fritt och lätt.
Ljusan Dag kom till medvetande igen och antog att han
sovit. Solen stod lägre. Många timmar måste ha gått. Det var
redan eftermiddag. Han släpade sig fram till aktern och satte
sig upp. Båten var mitt i strömfåran. De skogklädda
strändernas isvallar svepte förbi. Bredvid båten flöt en väldig med
rötterna uppryckt tall. Strömmen knyckte till och de tornade
mot stammen. Han kravlade framåt mot fören och fäste
fånglinan i en av rötterna. Trädet som låg djupare i vattnet rörde
sig fortare än de och fånglinan spändes till när båten kom
på släp. Ljusan Dag såg åter upp och nu svajade och gungade
flodstränderna, solen svepte som en pendel över himlen och
han rullade in sig i sin harskinnsmantel, lade sig ner på bottnen
och sov.
När han vaknade var det djup natt. Han låg på ryggen
och kunde se stjärnorna lysa. Ett lågt mummel från svällande
vattenmassor omkring dem. En hård knyck sa honom att
fånglinan spänts till av den snabbflytande trädstammen. Lite drivis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
