Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den är lite mörk, sa Curly Parson. Antagligen har väl
Carmack haft några silverdollar i samma påse. Och om det
verkligen var något med det hela, då skulle väl Bob
Hen-derson störta hit för att registrera sin inmutning.
— Han är vid Gold Bottom, förklarade Carmack, vi gjorde
fyndet på hemvägen.
En skrattsalva var det enda svaret.
— Vilka vill gå kompis med mig och starta i en stakbåt
i morgon för den där Bonanza? frågade Ljusan Dag.
Ingen erbjöd sig.
— Vem vill ta jobb hos mig då? Kontant lön i förskott.
Staka femhundra kilo käk upp dit.
Curly Parsons och en till, Pat Monahan tog det och med
sin vanliga snabbhet betalade Ljusan Dag dem deras löner i
förskott och ordnade inköpen av förråd trots att han tömde
sin guldpåse till botten. Han höll på att lämna Surdegen när
han plötsligt gjorde helt om vid dörren och gick tillbaka till
bardisken.
— Har du fått en ny idé? frågade man.
— Lita på det, sa han. Den här vintern kommer mjölet uppe
vid Klondyke att bli värt vad som helst. Vem vill låna mig
lite pengar?
Ögonblickligen trängdes ett tjog av de män som vägrat följa
honom på narrfärden runt honom med sina guldpåsar.
— Hur mycket mjöl vill du ha? frågade föreståndaren för
Alaska Commercial Companys affär i Forty Mile.
— Omkring två ton.
Guldpåsarna som sträcktes fram mot honom togs inte
tillbaka men deras ägare släppte loss en brakande skrattsalva.
— Vad ska du med två ton att göra? frågade
föreståndaren.
— Broder, svarade Ljusan Dag, du har inte varit länge nog
i det här landet för att känna till alla knep. Jag kommer att
sätta igång en surkålsfabrik och kombinera det med ett
anti-mjällmedel.
Han lånade pengar från höger och vänster, anställde och
betalade ännu sex man att föra upp mjölet i tre stakbåtar. Åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
