Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag med, föll den tredje in.
Och för ett och ett halvt kilo Star tuggtobak köpte Ljusan
Dag öppet och ärligt tre hundrafemtiometersinmutningar på
Bonanza. Han kunde ändå staka ut ännu en inmutning i sitt
eget namn då de andra ju bara var transporterade.
— Jag måste säga att du är förbannat slösaktig med
din tuggtobak, skrattade Long Jim. Har du en fabrik
nånstans ?
— Nä, men jag har en idé, svarade Ljusan Dag, och det
säger jag er att det är bottenbilligt att satsa på den med
ettochetthalvt kilo för tre inmutningar.
Men när han var i sitt eget läger en timme senare kom
Joe Ladue in. I början var han undvikande när talet föll på
Carmacks fynd, sedan tvivlande och slutligen erbjöd han
Ljusan Dag hundra dollar kontant för hans del i
stadsutstak-ningen.
— Kontant? frågade Ljusan Dag.
— Visst. Här finns det.
När han sa det drog Joe Ladue fram sin guldpåse. Ljusan
Dag lyfte tankspritt upp den och fortfarande lika tankspritt
knöt han upp remmarna och hällde ut lite guldsand på sin
handflata. Sanden var mörkare än någon guldsand han
någonsin sett med undantag av Carmacks. Han hällde tillbaka
guldet. Knöt ihop guldpåsens mynning och återlämnade den
till Ladue.
— Du behöver det nog mer än jag, anmärkte Ljusan Dag.
— Inte, har massor mer, försäkrade den andre honom.
■— Var kommer det ifrån?
Ljusan Dag såg helt oskyldig ut när han ställde frågan och
Ladue mötte den orörlig som en indian. Under ett kort
ögonblick såg de dock varandra i ögonen och under detta korta
ögonblick tycktes någonting ogripbart blixtra till från Joe
Ladues kropp och själ. Och för Ljusan Dag verkade det som
om han uppfångat denna blixt, känt en hemlighet dölja sig
bakom ögonen.
— Ni känner bäcken bättre än jag, fortsatte Ljusan Dag.
Och om min del av stadsutstakningen är värd hundra dollar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
